»undersköna pantalonger», hvilka profvades af en egyptisk krokodil, under det tiotusen matroser dansade omkring vidundret och hvarje matros hade en polisbetjent på ryggen samt hvarje polisbetjent höll en schakal under hvardera armen. Så kom Wilhelm Schmidt i spetsen för en procession af braminer och midtibland dem gick fröken Elise med sänkt hufvud och sorgset uttryck, under det Max Keller på en vild häst sprängde flera hvarf omkring processionen och hånleende höll Gustaf Bloms förlorade hatt upp i luften, ropande åt braminerna att de borde köpa den heliga hatten för hundratusen mark, det pris han sjelf betalt åt Ascher Lazarus, hvilken för en åttondedels lott kommit öfver den från Peter Kühn, som ämnade i bolag med en expeditionschef och två protokollssekreterare i svenska »finansen» sätta upp en lumpbod i den stora förstugan i Johann Gottschalk Schmidts hus vid Alter Wandrahm. Derefter försvunno alla dessa bilder och Peter Kühn stod ensam framför Gustaf Blom, eftertryckligt skakande honom, i afsigt att förmå honom taga tillbaka hatten och lemna hufvudet i utbyte. Med utomordentlig ansträngning lyckades Gustaf Blom befria sig från den förhatliga Peter Kühn och slungade honom med en kraftig stöt bort till den ena britsen.
Gustaf Blom vaknade från sina drömmar. I första ögonblicket derefter erinrade han sig icke hvar han befann sig. Han erfor en obehaglig känsla, stirrade omkring sig, gnuggade ögonen och stirrade åter på britsen bredvid sig, på bänken der han satt och på väggen, mot hvilken han lutat sitt hufvud. Ett sparsamt dagsljus trängde fram mellan
