Att Peter Kühn denna afton synbarligen icke gjort något sådant besök i den öfriga underjorden hade, såsom vi nyss berättade, ej så litet förvånat Max Keller, hvilken mycket väl kände den gamle husdrängens vanor och som af denna omständighet, i förening med sjelfva principalens personliga besök i Peter Kühns bostad, insåg att något ovanligt var på färde, hvilket ganska sannolikt stod i sammanhang med Gustaf Bloms olycka, som åter ej var utan samband med Ascher Lazarus och en viss ring af mycket stort värde, hvilken Peter Kühn lemnat i nyssnämnde affärsmans händer.
Det var just derpå Max Keller tänkte, då han öppnade dörren och fann att Peter Kühn ej heller nu var ensam. Den öfriga delen af den Kühnska familjen sof lugnt i ett närgränsande rum, men firmans chef och den nyssnämnde kontoristen voro icke de enda, som denna qväll besökte den underjordiska boning, der firmans förste husdräng och högt betrodde man hade sitt hem.
Vid ett bord, med ryggen vänd mot dörren, satt en äldre man med det grålockiga hufvudet och dess flottskinande kalott sorgligt lutande öfver bordet. Max Keller kunde icke genast se mannens anletsdrag, men han igenkände dock strax Ascher Lazarus, och ehuru kollektören vände ryggen åt honom, märkte han snart att en stor bedröfvelse hade för tillfället fått makt med den hederlige mannen.
Max Keller hade önskat träffa Peter Kühn ensam och erfor derför en obehaglig öfverraskning, då han varseblef Ascher Lazarus. När han tänkte på att Johann Gottschalk Schmidt nyss gått ut
