Sida:I grönan skog 1922.djvu/184

Den här sidan har korrekturlästs

— Jag måste ge mig i väg medsamma och träffa din far! sade Dick och tog ett par väldiga steg österut, men drog sig till minnes att mr Day bodde västerut och kom tillbaka.

— Jag tror det vore bäst, om vi gick tillsammans och sökte upp honom. Säg honom ingenting om varför du kommit, förrän han börjat tycka om dig, och gå på det sättet en omväg till hans förstånd genom hans hjärta, det är alltid rätta sättet att sköta folk. Jag menar på det här sättet: jag far hem på lördag för att hjälpa dem med honungsskörden. Du kunde komma dit efter mig, få lite att äta och dricka och låta honom gissa vad det betyder att du kommit på besök utan att säga det med så många ord.

— Det ska vi göra, käraste, men jag ska be honom om dig, rakt på sak; inte vänta, tills han gissat något. Och hennes trolovade gick tätt intill henne och försökte ge henne en kyss på kinden, men hans läppar hamnade på ett parti av hennes nackhår, på grund av en plötslig impuls som förmått henne att tvärt vända på huvudet. — Javisst, och jag ska ta på mig min näst bästa kostym och en ren krage och blanka skorna som om det var söndag. Det gör ett gott intryck, ska du se, och det är alltid något att börja med.

— Du ska väl inte ha på dig den där gamla västen, eller hur, Dick?

— Nej för allt i världen! Varför —

— Jag vill inte vara närgången, kära Dick, sade hon som en ursäkt, rädd att hon stött honom för huvudet. Det är en mycket trevlig väst, men vad jag menade varr att fastän det är en alldeles utmärkt väst för den som

176