Sida:I grönan skog 1922.djvu/27

Den här sidan har korrekturlästs

— Jag tror att jag skulle använt de ögon som försynen gett mig, innan jag betalte tie shillings för ett skröpligt vinfat; ett helgon är så pass världslig att han inte låter skoja sig. Men du är som hela din släkt, så lättlurade.

— Det är sant som Guds ord om den här medlemmen, sade Reuben.

Mrs Dewy började le åt svaret, men ändrade genast läpparnas form till att inte uttrycka leende och tog sig till att släta lilla Bessys hår; formannen hade under tiden blivit döv för allt samtal, ty han höll nu på att omsorgsfullt ordna lite mera brunt papper för tappningsproceduren.

— Ack, vem kan ha nån tilltro till säljare! sade gamle Michael Mail i en utstuderat försiktig ton för att fint glida över denna kritiska punkt.

— Ingen levande själ, sade Joseph Bowman med en ton av den djupaste övertygelse.

— Tänk, sade Mail i en ton som röjde en smula tillfälligt påtagen övertygelse, jag kände en gång en aktionsropare — en väldigt artig karl var det. Och så en dag när jag kom gåendes nedför Storgatan i Casterbridge, gick jag förbi en boddörr och såg honom där inne som en fågel på sin pinne, slående bort som vanligt. Jag bara nicka te'n hyggligt och vänligt, när jag kom förbi och gick sen min väg och tänkte inte mer på den saken. Nå, men dan därpå, när jag stod och olja stövlarna vid vedbon, kom där inte ett brev med en räkning i för en fjäderbolster, täcke och kuddar som jag hade gett bud på vid mr Taylors aktion. Den slätnosiga attan hade klubbat till dem åt mig, därför att jag nickade te'n hyggligt och vänligt; och jag fick

19