hvar tribus, och fotfolket (milites), som utgjordes af tre tusental (milia), ett för hvarje tribus. Rytterianföraren kallades tribun för celeres, och fotfolket hade sina krigstribuner. Den förre synes hafva haft en inflytelserik ställning och betraktats såsom konungens närmaste man. I sin helhet hette krigshären »urval» eller »utskrifning» (legio).
Vid en blick på den samhällsordning, som vi nu skildrat, visar det sig, att förhållandet emellan staten och de enskilda samfundsmedlemmarne var noga utstakadt. Staten, såsom den högsta enheten, fordrar af de lägre, ätter och familjer, ovilkorligt underordnande under dess intresse, men med vilkor, att denna pligt uppfylles, lemnar den åt de lägre enheterna, åtminstone åt familjerna, en vidsträckt befogenhet inom deras område. Deremot har menniskan såsom sådan föga att betyda; rättigheter tillkomma den enskilde endast såsom medlem af ett samfund, mindre eller större. Den som står utanför staten, i det att han icke tillhör någon af denna erkänd gemensamhet, är och förblifver rättslös; han måste derför ställa sig under skydd af någon förening, som har rättslig ställning i staten. Clienterna äro genom att åtnjuta ett sådant skydd i viss mening medborgare. Men samhället kan icke i längden förblifva på detta sätt slutet och otillgängligt för nya beståndsdelars inverkan, helst som ätterna genom krig och af andra anledningar kunna förminskas eller till och med utslockna. Visserligen gifves en möjlighet att utvidga samhället genom upptagande af nya ätter, så att dessa erhålla samma rättigheter som de förra.
