domarena aflämnade derpå domen, och öfverdomaren lade bilden af sanningens gudinna på den vinnande partens rättegångshandlingar. För mened stadgades dödsstraff, alldenstund genom detta brott gudarne kränkas och förtroendet menniskor emellan tillintetgöres. Den som falskeligen anklagade en annan, skulle sjelf lida samma straff, som träffat den anklagade, om han blifvit befunnen skyldig. Det var stadgadt, att hvarje Egyptier skulle för öfverheten anmäla, hvilket yrke han hade; men den som gaf falska uppgifter eller dref ett otillåtet yrke, skulle lida döden. Uppsåtligt mord, vare sig på en fri eller en slaf, straffades med döden. Men om föräldrar mördade sina barn, så bestod straffet deri, att de tre dagar och tre nätter igenom oafbrutet måste hålla liket i famn. För barn, som dödade sina föräldrar, var ett ohyggligt straff bestämdt: med spetsiga krokar sletos fingersbreda stycken ur deras kroppar, hvarpå de lades på bål af törnbuskar och lefvande brändes. Falskmyntare och de, som tillverkade origtiga vigter eller gjorde sig skyldige till andra dylika förfalskningar, miste begge händerna. Enhvar straffades på den kroppsdel, hvarmed han syndat.
Stora rikedomar voro hopade i det gamla Egypten. På lifsmedel rådde öfverflöd, af guld, silfver, ädelstenar och andra dyrbarheter fans stor myckenhet, och Egyptiernas prakt och yppighet hade blifvit till ett ordspråk bland grannarne. Denna rikedom härrörde dels af Egyptens egna naturliga tillgångar, dels af handeln, dels äfven af krigsbyte och af de skatter, som besegrade fiender måste erlägga. Den fruktbara jorden bar rika skördar; boskapsskötseln var betydlig; grufvorna lemnade guld, silfver, koppar och andra metaller, hvarjemte den egyptiska industrien frambragte många värdefulla alster. Handeln blomstrade; de kringboende folken kommo till Egypten för att köpa spanmål, väfnader, hästar, vagnar m. m.; Egyptierna sjelfve seglade på Röda hafvet till Arabien och kanske till Indien, hvarifrån de hemtade sällsynta djur och träd, välluktande rökelser och salvor, gummi, elfenben, ebenholts, guld, silfver och allehanda dyrbarheter.
8. Religion.
Egyptiernas religion var, liksom alla hedniska folkslags, ursprungligen en naturdyrkan. Solen var deras förste Gud. Ursprungligen dyrkades sjelfva den synliga solen. Men snart började man tillägga Solguden menskliga egenskaper och menskliga förhållanden. Han lefde i äktenskap liksom menniskan: han hade en gemål och med henne
