oupplyst allmänhet, som mest fäster sig vid det yttre, ligga temligen nära att uppfatta djuret sjelf som gud.
Egyptierna äro de förste, säger Herodotos, hvilka uttalade den åsigten, att menniskosjälen är odödlig samt efter döden flyttar in i djurkroppar och först tretusen år derefter, sedan hon genomvandrat hela raden af landdjur, fiskar och foglar, återvänder i en menniskokropp. Att Egyptierna lärde själens odödlighet, är nog rigtigt, men att de trodde på en själens vandring genom djurkroppar, är deremot ett misstag af historiens fader. Visserligen trodde också Egyptierna på en själavandring, men af ett helt annat slag. Det var den vandring, som själen måste göra genom underjorden, innan hon kunde hinna fram till Gud och komma i samvaro med honom. I den egyptiska literaturen finnes en berömd skrift, som härom gifver noggrant besked. Det är den så kallade dödsboken, som mer eller mindre fullständigt antingen blef inhuggen på stensarkofagerna eller målad på trälikkistorna eller slutligen, och det var det vanligaste, skrifven på papyrusrullar
|
| 18. Den döde plöjer, sår, skördar och tröskar på fältet Aalu i underjorden. (Dödsbokens 110:de kap.) |
och inlagd i grafven bredvid de döde, för att på deras underjordiska vandring tjena dem som ett slags pass, innehållande de behöfliga formulär, som den aflidne måste framsäga för att skaffa sig tillträde till de olika regioner, genom hvilka han måste vandra, eller för att besegra de onda andar, som sökte lägga hinder i vägen för honom på hans färd. En mängd exemplar af denna bok äro återfunna i grafvarna och förvaras nu i museerna, Att de icke alla äro lika fullständiga, berodde derpå att icke en hvar hade råd att förskaffa sina döde slägtingar ett komplett exemplar, som utan tvifvel var ganska dyrbart. De bestäldes hos presterna antingen i fullständiga afskrifter eller i större eller mindre utdrag ur en och samma text, som dock förmodligen först under den 20:de dynastien fick sin sista, afslutade form. Det kan med bestämdhet ådagaläggas, att denna text uppkommit genom sammansmältning af flera på olika tider författade texter, nemligen en urtext, som åtminstone delvis fans till redan under den
