föraktar kroppsligt arbete, har qvinnan på sin lott de husliga göromålen. Till och med konungadöttrar gå till brunnarne för att hemta vatten, såsom den sköna Nausikaa. Andromache gifver foder åt Hektors hästar. Helena arbetar på broderier, och Penelope är sysselsatt med en väfnad för den gamle Laertes.
Emellertid är under denna tid, då styrkan och djerfheten åtnjuta största hedern, otrohet ej ett oförlåtligt brott. Helena, återkommen till Sparta, hedras af Menelaos fortfarande såsom maka och drottning. Om Andromache och Penelope äro mönster för äktenskaplig trohet, om Alkeste, Laudamia och Evadne dö för sina män eller ej vilja öfverlefva dem, så visa deremot Klytämnestra, Anteia, Phädra, Alkmene och alla andra qvinnor, som blifvit bortröfvade eller förförda af heroer eller gudar, hvilket öfverseende den tidens män hyste för de svagheter, som de sjelfve så ofta framkallat.
Oaktadt dessa ryktbara exempel voro familjbanden starka, fadersväldet vördadt till och med af söner, som uppnått mogen ålder. Desse dela arfvet efter fadern sinsemellan lika, ty den personliga eganderätten, som är grundvilkoret för all samhällsutveckling, var redan under dessa gamla tider erkänd. Om ett mord begås, betalas mansbot till och med af konungen, och om den mördades slägtingar vägra att mottaga densamma, måste mördaren fly undan för den hämnd, som eljest drabbar honom af familjen eller stammen, ty alla medlemmarne af denna taga del i den lidna förolämpningen.
Begåfvade med den lifliga inbillning, som lät den härligaste poesi så tidigt uppspira, med ett hjerta öppet för alla ädla känslor, älskade Greken ända till passion allt skönt. Långa måltider, dryckenskap och råa njutningar förekommo ej. Knappt hade han gifvit sin kropp en måttlig näring, innan han hängaf sig åt lekar, gymnastiska öfningar och dans. Då en främling visade sig vid hans dörr, blef han undfägnad utan någon närgången nyfikenhet, liksom han varit ett gudarnes sändebud. Detta gälde äfven den bannlyste, till och med den landsflyktige mördaren, »ty gästen och tiggaren komma från Zevs.» I sin vrede var han förskräcklig. På slagfältet skonade han ej ens den besegrade fienden, skymfade hans lik och öfverlemnade det åt gamarne. Men det finnes intet hat som ej blidkas, ingen hämnd som ej kan afvärjas genom skänker och böner. Med sin öppenhjertiga natur hade Greken behof af vänner. Hvarje krigare har en vapenbroder. Herakles och Iolaos, Thesevs och Peirithoos, Orestes och Pylades, hvilka vilja dö den ene för den andre, Achillevs och Patroklos ingingo dessa oupplösliga vänskapsband, hvilka gjorde den enes sjelfuppoffring för den andre till en helig lag. Tio år efter sin återkomst
