än sago- och hjeltetiden, men till hvilka vi ej få tillfälle att ytterligare återkomma.
Det grekiska templet bestod, åtminstone i senare tider, af en vidsträckt inhägnad, som begränsade det heliga området, och som blott fick öfverskridas af dem, hvilka voro berättigade att deltaga i de allmänna offren. I midten höjde sig den egentliga helgedomen, hvilken inneslöt gudens bild och ofta bilderna af andra gudomligheter eller heroer, åt hvilka hufvudguden lemnade tillträde till sin boning; liksom nu för tiden helgonen hafva särskilda kapell uti de katolska kyrkorna. Nära ingången fans ett kärl, som innehöll reningsvatten hvilket genom salt bevarades från förruttnelse; uti förgården eller nedanför trappuppgången till helgedomen var altaret beläget, hvilket
