berg en mängd småstäder, hvilka lefde oberoende utaf hvarandra. Till följd af sin fattigdom och sitt afskilda läge undslapp Arkadien de omhvälfningar, som så ofta förändrade befolkningen uti de öfriga delarne af Grekland. Två städer höjde sig så småningom öfver de öfriga, »det älskliga Mantineia», hvarest Argiverna gynnade folkväldet, och »det ointagliga Tegea», hvilket efter långa krig med Sparta blef dess bundsförvandt och hade aristokratisk styrelse; derföre lågo också dessa båda arkadiska städer i ständig fiendskap med hvarandra.
På den nordvestra kusten af Peloponnesos funnos ursprungligen tre små stater, Triphylien med Nestors stad Pylos till hufvudort, Pisatis med Olympia vid Alpheios, och Elis, der Oxylos med sina Ätoler vid den doriska vandringen bosatte sig. Konungadömet fans qvar i Pisatis, tills det efter långa strider om hedersplatsen vid de olympiska spelen blef eröfradt af Elis. I Elis var det redan förut upphäfdt. Den ryktbaraste af dess konungar hade varit Iphitos, hvilken införde eller förnyade de nämnda spelen. Denna inrättning afgjorde Elis’ öde. Landet blef betraktadt såsom heligt, och kriget fick ej närma sig dess gränser. Derföre var det också rikt befolkadt, och dess fruktbara fält voro väl odlade. Styrelsen var strängt aristokratisk. Två, sedermera tio embetsmän med namnet Hellanodiker hade uppsigten öfver spelen. Utanför dess kust låg ön Zakynthos, hvars invånare påstodo sig härstamma från Troja; de anlade Sagunt i Spanien.
Öster om Elis låg Achaia, som hade tolf städer, i hvilka demokratien snart infördes. Achaia tog ingen del i Greklands allmänna angelägenheter; först under Greklands sista dagar tilldrogo sig dess städer en allmännare uppmärksamhet.
Mellan Achaia och Argolis höjde sig Sikyon och Korinth. Sikyon egde ett mycket fruktbart område och ansågs jemte Argos för det äldsta konungariket i Grekland. Efter konungamagtens störtande sönderslets det af inre oroligheter, hvarefter det kom i tyranners händer.
Dess granne var Korinth, hvilket, med läge vid ingången till det näs, som bär dess namn, sina två hamnar, den ena vid den Saroniska och den andra vid den Korinthiska viken, redan tidigt var ganska betydande. Det hade anlagt Syrakusa och Korkyra samt byggde omkr. år 700 den första treroddaren; dess konstnärer ansågos också hafva varit de förste, som modellerat bilder. Längre fram skall det gifva sitt namn åt en ny ordning inom byggnadskonsten, den rikaste af alla. De gamle skalderna, säger Thukydides, kallade Korinth det rika. Rikedomarne förvekligade befolkningen, så att Korinth, hvilket under Kypseliderna i det sjunde och sjette århundradet varit ganska mägtigt,
