hade en ofantlig vidd, den andres var mycket inskränkt; men båda hade samma språk, samma gudar, samma sedliga begrepp. Båda förkastade, hvad man återfann hos andra samtida nationer, såsom menniskooffer, stympningar, månggifte, det i Thrakien förekommande bruket, att fadern sålde sina barn, och Asiatens slafviska lydnad för storkonungen. Med känsla af ett gemensamt ursprung kunde ingen af dem förlika sig med den tanken att låta sin stad uppgå i en främmande, icke grekisk stat.
Detta gemensamma lefnads-, tanke- och föreställningssätt ledde med nödvändighet Grekerna till att införa vissa gemensamma offentliga inrättningar, hvilka utgjorde en viss sammanhållningskraft. Dylika allmänna inrättningar voro amphiktyonierna, de offentliga spelen och oraklen.
Amphiktyonierna voro på en gång politiska och religiösa förbund, hvilka bildades af ett visst antal stater i afsigt att på fredlig väg ordna sina ömsesidiga förhållanden. Grekerna höjde sig aldrig, om ej i sina sista dagar, till den tanken att gifva sig en förbundsförförfattning, hvilken kunnat mångdubbla deras krafter, genom att liksom i en enda knippa förena de särskilda staterna. Men föreställningen om en broderlig förening fans alltid ibland dem, oaktadt de sönderslitande inbördes krigen. Det är detta sinnelag, som amphiktyonierna hade att tacka för sin uppkomst. Under den äldre tiden voro dessa föreningar talrika. Ett tempel var alltid medelpunkten för dessa förbund och en religiös fest tidpunkten för folkslagens eller deras ombuds sammanträden, ty den gemensamma dyrkan af samma gudomlighet och deltagandet i samma offer voro de enda band, som de gamle Grekerna underkastade sig. Den ryktbaraste af dessa amphiktyonier var den, som på våren församlade sig i Delphi, på hösten vid Thermopylä, på slätten vid Anthela. Traditionen tillade Amphiktyon, Devkalions son, stiftelsen häraf, under det Strabon tillskrifver Akrisios, konung i Argos, dess grundläggning. Hvilken än dess ursprung må vara, så bevisa de deri deltagande folkslagens namn, att denna inrättning var mycket gammal. Af tolf, hvilket var hela antalet, bodde nemligen sju af dessa folk på andra sidan berget Öta, hvilket visar, att den tid, då förbundet bildades, Thessalien ännu var hufvudlandet i Grekland.
Hvart och ett af dessa tolf folk hade två röster. Samtlige rösterna utgjorde sålunda tjugofyra, hvilket antal oförändradt qvarstod ända till Augusti tid, utom det att rösträtten någon gång öfverflyttades från ett folk till ett annat eller delades mellan två afdelningar af samma folkslag. Sålunda hade Sparta blott en af de två doriska
