under det han uppmärksamt gaf akt på allt, såväl i det inre som det yttre. Både lejon och räf, var han vaksam, uppmärksam och alltid färdig att kasta sig öfver sitt byte. Mot slutet af 357 tillbragte han flere månader under festligheter, hvilka åtföljde hans förmälning med Olympias, dotter till Neoptolemos, konung i Epeiros. Detta jägtande efter nöjen kom hans fiender att tro, att han började förvekligas. Men sjelfva hans giftermål var en politisk handling, hvilken förskaffade honom en bundsförvandt i ryggen på Illyrien och Grekland. År 356 förstod han att tillintetgöra de planer, som konungarne i Thrakien, Päonien och Illyrien uppgjorde emot honom; han grundlade Philippi för att betrygga guldgrufvorna i berget Pangäon, och han erhöll efter hvartannat tre glada underrättelser: Parmenion, hans bäste general, hade besegrat Illyrierna; hans hästar hade vunnit priset vid de olympiska spelen; och hans son, Alexander, hade kommit till verlden. Det var då han skall hafva skrifvit till Aristoteles: »Vet, att jag fått en son; jag tackar gudarne mindre för hans födelse, än derföre att han kom till verlden, medan du lefde. Jag hoppas, att,han, uppfostrad och undervisad af dig, skall blifva mig och mitt rike värdig.»
Philips seger vid de olympiska spelen var ingalunda en likgiltig sak. Den utmärkte hans bestämda vilja att inträda i den grekiska verlden. Innan han beröfvade Grekerna deras frihet, tog han ifrån dem deras segerkransar. Revolutioner och krig arbetade redan för honom uti Thessalien och Phokis. Tyrannen Alexander i Pherä hade på anstiftan af sin gemål blifvit mördad af sina svågrar, Tisiphonos, Pytholaos och Lykophron. Alevaderna trodde nu tiden vara kommen att störta detta urartade tyranni. De kallade Philip till sin hjelp. Konungen var då sysselsatt med belägringen af Methone, en af Athens stödjepunkter på den makedoniska kusten, hvilket gjorde det mest kraftiga motstånd, och hvarest Philip erhöll ett sår, hvarigenom han förlorade sitt ena öga. Sedan han jemnat staden med marken, skyndade han till Thessalien med en krigshär. Genom en seger öfver Lykophron fick han fast fot i landet och besatte så att säga förstugan till Grekland. Det återstod blott att stiga öfver tröskeln; en gammal religiös inrättning gaf honom härtill en förevändning.
Någon tid efter slaget vid Levktra hade Amphiktyonernas urgamla domstol på Thebes begäran dömt Sparta för dess svekfulla intagande af Kadmeia till 500 talenters böter, hvilka ej hade blifvit betalade. Phokerna hade likaledes blifvit bötfälde, derföre att de uppodlat en Apollon helgad landsträcka. Den sistnämnda domen innehöll tillika, att, om böterna ej betalades, skulle Phokis förhärjas och öfverlemnas åt de delphiske presterna. Philomelos, en af de förnämste
