fästning och af helgedom. Det blef Mnesikles, som löste den äfven från den sneda, sluttande terrängens sida svåra dubbeluppgiften genom sina odödliga Propyläer. På båda sidorna höjde sig tvenne byggnader, hvilkas tempelformade, med kolonner försedda framsidor, vette emot den mellan dem uppstigande breda trappan, under det de vände sina oartikulerade, fastslutna sidor fästningsliknande utåt mot klippans brant. Och mellan dessa tvenne byggnader, af hvilka den norra användes såsom tafvelsamling, den södra vid Nike-Apterostemplet som vapenmagasin och vakt, spände han ofvanför trappan den breda af fem portar genombrutna ingångsmuren, framför hvilken han lade en tempelliknande kolonnad med gafvelfront, likasom han på dess baksida anbringade sex kolonner som infattning kring de fem ingångarne.
Trädde man in genom denna strålande ingång, hade man till höger framför sig på platåns höjd det marmorskimrande Parthenon (bild 129), Athena Parthenos’ tempel, en dorisk byggnad med en kolonnrad kring hela templet och 8 kolonner i fronten, utförd af de tvenne byggmästarne: Iktinos och Kallikrates. Detta tempel var bygdt på det gamla, efter sin storlek Hekatompedon kallade templets plats, af pentelisk marmor. Det tyckes hafva varit ett hypäthraltempel och inneslöt Phidias’ berömda bild af den jungfruliga gudinnan. Templet utgjorde 227 eng. fots längd till 101 fots bredd. Dess höjd var 65 fot. Ej mindre härligt än templet sjelft var dess utsmyckning med bildhuggeriarbeten: de tvenne gafvelgrupperna, framställande Athenas framträdande i de olympiska gudarnes församling och Athenas strid med Poseidon om herraväldet öfver Attika; frisbasreliefen kring cellens yttre sida, framställande festtåget på Panathenäernas fest (bild 100 och 127), samt metoperna, framställande stridsscener, hvilka symbolisera kulturens seger öfver barbariet. De flesta af dessa arbeten bevaras nu i British Museum (The Elgin Marbles). Parthenon, som genom en krutexplosion under Venedigs krig med Turkarne 1687 sprängdes i tvenne delar, är ännu i sina ruiner en af verldens skönaste byggnader.
Erechtheion (bild 128), templet för Athena Polias, Erechtevs o. fl., lokalgudar, är ett joniskt tempel med 6 kolonner på framsidan af en alldeles egendomlig form, i det arkitekten här skulle förena till en byggnad flere urgamla, af Xerxes förstörda helgedomar. Så finna vi här utom den egentliga tempelcellen för Athena Polias äfven i norra förhallen stället för den saltkälla, som Poseidon i sin strid mot Athena framlockade; så finna vi Kekropsdottern Pandrosos’ helgedom rätt bakom Athena Polias cell, och det af Athena under striden framalstrade olivträdets plats sannolikt i det af Karyatider (bärande qvinliga figurer) i stället för
