Den här sidan har korrekturlästs
96
Ynglingens afskedssång.
Det är så swårt att afsked taga
Af lifwets skönsta fröjder all,
Det är så swårt, så swårt att egna
Sin håg åt något lifwets kall.
Och dock hwi är det ljuft att träda
I werksamhetens friska werld,
Att göra sig, sitt eget wäsen,
Sitt eget namm, som menska wärd.
De swinna alla dessa bilder
Om ewig lycka på wår stig,
Nödwändighet! för dina maktspråk
De swaga makter buga sig.
De swinna, o! men i mitt minne
De bo för ewigt der ändå,
De friska upp mitt kalla sinne,
Då stum jag ser hwar fröjd förgå.
