Den här sidan har korrekturlästs
97
Men du, o helga, blida känsla,
O, blif mig alltid huld och när,
O du, som flätats i mitt wäsen,
Som blifwit mig oändligt kär.
Du bild af lifwets skönsta sida,
Min kärlek, blif hos mig min vän,
Medwetande af flydda fröjder,
Som i mitt minne lefwa än.
O, dröj i hjertat, stråla ljusning
Ikring min bana fall och tom,
Och gör att hjertat ewigt blifwer
Mitt wäsens skönsta helgedom.
O lefwen wäl i tusen stunder.
Då lifwet war en lek och dans,
Då allt war ljust och godt och wackert,
Omstråladt af min ungdomsglans.
Jag lemnar er — jag går i lifwet
Min törnbeströdda wilda stig,
Jag träder stolt uppå min bana,
Will wandra den okufwelig.
13
