Den här sidan har korrekturlästs
107
Han skall detsammma säga,
Som han i afton sad’,
Han skall detsamma bedja,
Som han i afton bad.
Men det hör ej till saken,
Att de som woro här,
De många andra alla,
Precist just äro der.
Ja, om för godt du finner,
Det händer dock ibland,
Så kunde wi fast wara
I natt på tu man hand.
Hwad se’n du än will måla
Det måla ljuft och godt;
Du milda nattgudinna,
Har du min bön förstått?
Och med en suck halft sorglig,
Halft aningsfull och ljuf,
Hon släckte ljusen stilla,
Och gick att slumra nu.
