Den här sidan har korrekturlästs
111
Engelns löje.
En engel log, ett lif sprang opp,
En menska kom i werlden,
Och engelns löje kom hit ner,
Att lysa honom färden.
Och barnet lekte lätt sin lek
I oskuld, frid och nöje,
Men aldrig på dess anlet sågs
Det helga engla-löje.
Wid lifwets port en yngling stod
Med hjertat fullt af lågor,
Hans själ war stark och frisk och god,
Och hyste tusen frågor.
Och kärlek tändes i hans själ,
Den första kärleksbranden,
Och hjertat swärmade sig in
Uti de ljusa landen.
