Den här sidan har korrekturlästs
43
Flicka, flicka! drömmer du?
O, hwi andas du få sakta,
Då ikring ditt läger nu
Endast wilda känslor wakta.
Och du slår ditt öga opp,
Sluter ömt dig till mitt hjerta;
Tolkar du ej hjertats slag,
Flicka, ej min andes smärta?
Nej, din blick är mild och klar,
Dina kyssar tolka friden,
Ensam, ensam måst’ jag gå,
Ensam oförstådd i tiden.
Bortom jordens stängsel flyr
Anden att det enda söka,
Ensam, ensam skall dess törst
Och dess stumma smärta öka.
XII.
Nu will mitt hjerta tala
I tusen glada ljud,
Ty nu will hjertat tala
Allt om min fagra brud.
