Den här sidan har korrekturlästs
48
Öde.
I hwad jag gör — jag otur har,
Allt blir mitt lynne wärre,
Och lifwets fröjder alltid få,
De bli för mig än färre.
Så till exempel här en dag,
Jag hade då en flicka,
Det fröjdade min arma själ,
Att ömt på henne blicka.
Hon war en mö af egen art,
Hon älskade mig mycket;
Men bäst det war, så går hon bort,
Och lemnar mig i sticket.
Hwarför hon gick, det wet jag ej,
Kanske hon ändrat tycke:
Men hur’ det war, hon war ändå
Ett högst aimabelt stycke.
