Den här sidan har korrekturlästs
51
Dö hos mig.
Flicka, flicka, dina ögon
Stråla ej så ljufligt mer,
Och din mund, den rosenröda,
Aldrig, aldrig mera ler.
Hwarför stråla dina ögon,
Hwarför ler din mund ej mer?
Har din kärlekstro dig swikit,
Är din lefnadsglädje all,
Grep i hjertats skära strängar
Werkligheten stel och kall;
Flicka, sörjer wäl din blekhet
Dina ljufwa drömmars fall?
Sörjer du det dunkla ögat,
Ögat, som emot dig log.
Och hwars höga dunkla flamma
Bort i dödens armar dog.
Eller sörjer du en älskling.
Som ditt hjertas tro bedrog?
