64
Tyst, jag ropade leende, då, — kanhända wi hinna
Staden i qwäll ännu, om raskt I årorna fören.
Sagdt, och till årorna grepo de straxt — friskt kilade båten,
Wågorna delade sig och ljusena närmades redan. —
Wet du, så talte min bror, den femtonåriga gossen,
Broder, jag drömde en dröm: din tärna stod wid din sida,
Just som i båten här, hon kysste dig wackert på munden;
Då föll en stjerna från himmelen ned, den sade i fallet:
Flicka! en Judas-kyss du tryckte på älskande läppar,
Flicka! ett hjerta du swek, ett älskande, troende hjerta,
Lemnade tanklös det åt lifwets bittraste smärta!
Sade, och slocknade tyst; du wäckte mig hastigt ur sömnen.
Drönmen är osann bror! — min flicka mig wäntar i morgon,
Tänker i afton kanhända på mig — ja, bäst wi här tala
Sänder en längtande tanke hon hit, — nu raske godwänner
Non blott en qwart ännu och lyckliga äro wi framme.
Sträckande årorna långt, wi rodde oss swettiga alla.
