Den här sidan har korrekturlästs
65
Qwarten gick fort och snart wi landstego, fästade båten,
Ställde hwar en till sin, den efterlängtade, stråten.
Fönstrena skimrade klart, — hon war wisst hemma i afton.
Qwällen war se’n alltren, — mitt hjerta klappade häftigt,
In jag trädde likwäl, — steg in och bockade artigt.
Hejsa! god afton, ni kommer för sent, sad’ wärden i huset,
Tag dock ett glas Champagne ännu — och drick för min dotter
Och den Herrn en skål — det war förlofning i afton.
Långsamt jag wände mig om, såg skarpt på den nigande bruden.
Flygtigt på fästmannen blott, tog afsked och gick utur salen.
Ensam och tyst jag ställde min stråt till båten wid hammen,
Satte wid rodret mig ned och tänkte ånyo de tankar,
Som jag i afton tänkt — det woro förrädiska minnen.
9
