Den här sidan har korrekturlästs
66
Linan jag kastade loss och skotade seglen och bortfor,
Lemnande wänner och mö, Champagne, förlofning och allting;
Allt war så tomt för mig – hwad ägde jag än för att lefwa,
Tänkte jag sorgsen i håg; – då föll en stjerna frân himlen,
Drömmen som bror min drömt, stod klar för själen, jag ryste,
Bergade seglena in och satt mig att sörja i natten.
Helig war sorgen likwäl, jag skakade dyster och tankfull
Kärlekens rosiga dröm ur mitt nittonåriga hjerta!
