Den här sidan har korrekturlästs
71
Jag älskar frid och lycka,
Jag älskar glans och wår,
Men mycket mera älskar
Jag smärtans tysta tår.
Jag älskar friska hjertan,
Jag älskar glada drag,
Men dessa bleka kinder
Långt mera älskar jag.
Jag wet här blomstrat skönhet,
Fast den har doftat ut,
Jag wet här bodde lifwet,
Fast allting nu är slut.
Jag känner menskans öden
Af tusen lefnadsrön,
Och wet att denna flicka
War fordom underskön.
Jag wet att dessa ögon
Wäl fordom kunnat le,
Och att de endast brustit
Uti ett mägtigt we.
