Den här sidan har korrekturlästs
79
Men hon den bleka tärnan,
Som ses der ensam stå,
Hon kunde gerna stanna,
Då alla andra gå.
Hon kunde stanna ensam
Hos mig en liten stund,
Jag wille gerna skåda
I hennes hjertegrund.
Dess ögon stråla wackert,
Jag älskar detta sken,
Jag wille gerna sitta
Med henne helt allen.
Jag skulle tala wackert
Med denna bleka brud,
Jag öppnade dess hjerta
För sångens helga ljud.
Jag finge åter glädjas,
Jag sorgsne, ock engång,
Jag såg dess wäsen lifwas
Allt wid min warma sång.
