Den här sidan har korrekturlästs
87
Den andra — der känslan är wek och öm
Och mild och tyst, som en skymningsdröm,
Der genom wemods-tårar
Man skådar lifwets ström.
Den tog jag. Jag kände så wäl igen
Mina barndomsdrömmars sägen.
Jag frågte ej: hwar går wägen, min wän?
Jag kände se’n fordom wägen.
Jag kände den wäl, — jag kände den wisst,
Jag kände först, jag känner den sist,
Och wet, då den jag funnit,
Att intet i lifwet jag mist.
De wackraste bilder der jag ser
I klara wemods-tårar;
De tårar trolla i hjertat ner
Dess längst förswunna wårar.
De trolla i hjertat frid och ljus,
Och skönhet spirar ur werldens grus, —
Mildt swept i tårars lena,
Ljuft matta skymningsljus.
