Den här sidan har korrekturlästs
91
”Hwi står jag här och gapar,
Förtwiflad, utan hopp, —
Detsamma werlden skapar
I ewigt cirkellopp.”
”Och före mig millioner
Stått utan hopp och stöd,
Och efter mig millioner
Än lida samma nöd.”
”Bäst wore om för jorden
Dess dödsstund hastigt slog.
Den ren är tråkig worden,
Och lefwat länge nog.”
II.
Den gamla solen talte
Till jorden engång så:
Nog mig du curtiserat,
Du kunde engång gå.
Då swarte jorden tafatt,
Och dum såsom den är;
Jag har dig, wackra solbrud,
Jag har dig ju så kär.
