I litteraturen utgöra äfven åren 1838―1840 själfva genombrottet. Geijers affall 1838 berör icke minst litteraturen. Äfven han kritiserade i sitt Litteraturblad Atterboms diktning och klargjorde sin ändrade ställning till romantiken. 1839 utkom Almqvists Det går an och Amorina. 1840 invaldes Atterbom i svenska akademien; »den nya skolan flyttade in i den gamla». Atterbom fördjupade sig i det förflutna och skref under sina sista år sina Siare och skalder, detta stolta minnesmärke öfver den svenska vitterhetens häfder. Därmed var det slut med fosforismens tid. Den nya generationen slog in på andra vägar.
Ända sedan 1809 hade fosforisterna behärskat tidskriftslitteraturen. Det var därför ett icke mindre tydligt tidstecken, när nu dessa tidskrifter gingo in, den ena efter den andra. Redan 1837 försvann Skandia. 1838 upphörde Svenska litteraturföreningens tidskrift, hvilken ägt bestånd ända sedan 1813, och Mimer som skulle aflösa densamma höll sig endast några månader. De nya tidskrifterna, som uppstodo, hade en annan karaktär.[1]
Uppsala hade varit fosforismens utgångspunkt och hufvudsäte. Icke minst betydelsefullt var det då, när liberalismen äfven inträngde i den gamla borgen. Atterbom skrifver med smärta, att en liten hygglig aftonbladistisk ormgård hade blifvit anlagd i Uppsala, hvartill Geijers litteraturblad gifvit väckelsen. Det första utslaget af denna nya anda i fosforisternas gamla stad, hvilken just gaf anledning till Atterboms yttrande, var Malmströms artiklar i den af docenten Lenström år 1839 påbörjade tidskriften Eos; Malmströms Blick på Svenska vitterhetens närvarande tillstånd, är i mer än ett afseende ett uttryck för en ny kampanj mot fosforismen, en kampanj, som snart från dagspressen och tidskrifterna skulle öfverflyttas på litteraturhistoriens fält och där fortsättas ända ned till våra dagar.
I början af den första artikeln klagar Malmström öfver
- ↑ Sådana tidskrifter voro: Eos, utgifven 1839—1840 af C. J. Lenström, Gefle och Uppsala. — Frey, tidskrift för Vetenskap och Konst 1841—1850, Uppsala; hufvudmedarbetare voro Malmström och Bergstedt. — Intelligensbladet, 1844—1846 af F. G. Afzelius, Uppsala. — Studier, Kritiker och Notiser, Lund, 1841—1845; hufvudmedarbetare C. A Hagberg, H. Reuterdahl och Abr. Cronholm. — Tidskrift för litteratur, Uppsala. 1851—1852 af C. F. Bergstedt och C. G. Malmström. — Nordisk Tidskrift, Stockholm, af A. Sohlman 1852—1853.
