Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/215

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
211
INLEDNING

Detta besök besvarades följande vår af Lundensarne. I Lund räknade Skandinavismen redan entusiastiska målsmän i en liten krets, hvars medelpunkt var Strandberg, en af de första skalderna, som strängade sin lyra för Skandinavismen.

1839 gick det första nordiska naturforskaremötet af stapeln i Göteborg, hvilket under de närmaste åren följdes af liknande i Köpenhamn och i Stockholm. 1842 besökte en samling norska och danska studenter Lund, och vid Helgonabacksfästen under detta möte uttalades en önskan att få Uppsaliensarne med i rörelsen.

1843 på våren valdes i Lund en kommitté, som i förbindelse med Köpenhamnarne skulle planera ett gemensamt studenttåg till Uppsala.

Men detta tåg fick att kämpa med åtskilliga förhinder. Danske konungen var emot förslaget. Finnarne, som man ärnat draga med, förbjödos af ryske tsaren att resa. Norrmännen kunde ej infinna sig af ekonomiska skäl. Trots allt kom mötet till stånd, men det aflopp icke utan obehag för åtskilliga af deltagarne. Ploug åtalades i Danmark för ett tal han hållit i Kalmar om ett folkligt förbund mellan de nordiska länderna. Goldschmidt fick tjugofyra dagars vatten och bröd vid återkomsten till Köpenhamn. Äfven i Sverige yttrade sig de konservativa tidningarna emot det politiska radotterande, som förekommit vid mötet.

Till detta möte hade Malmström, Nybom, Talis Qualis och Orvar Odd skrifvit dikter.

Efter detta möte vann Skandinavismen ny kraft, och skandinaviska sällskap för att befrämja kännedomen om de tre ländernas litteratur stiftades både i Köpenhamn och Uppsala.

År 1845 hölls ett nytt möte i Köpenhamn, hvarvid Orla Lehmann tog ed af studenterna att försvara Norden. Ty bak denna tids skandinavism låg redan politiska bitankar. Danmark var hotadt söderifrån och Sverige-Norge hade en farlig gräns åt öster.

1848, under tysk-danska kriget, stod på sätt och vis Skandinavismen sitt första prof. Många frivilliga från Sverige deltogo i striden, bland andra Sohlman och skalden Sommelius, som stupade vid Dybböl. Konung Oscar sände femtusen man till Fyen och förmedlade ett stillestånd.