Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/249

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
245
G. L. SOMMELIUS


VII.


Det ligger en djup sanning i den paradox, som en fransk lyriker, Charles Baudelaire, någonstädes framkastar, att människan kan lefva utan föda i tre dagar, men utan poesi icke en minut. Ty det är människans önskningar och förhoppningar, hennes religiösa föreställningar såväl som alla de andra gyckelbilder, hvilka hon ständigt hvirflar upp ikring sig, och i hvilka hon insveper sig som i en molnstod, hvilka göra det möjligt för henne att uthärda lifvet. Får hon däremot se det i dess nakenhet, upptäcker hon, huru litet hon själf betyder, äfven om hennes insats i mänsklighetens arfvedel är stor i jämförelse med hennes medmänniskors, så gripes hon af förtviflan. Därför är poesien, fattad såsom inbegreppet af alla hennes drömmar, alltid nödvändigare för mänskligheten än till och med brödet.

Det finnes emellertid perioder, hvilka tyckas lefva under ett särskildt högtryck af drömmar, och en sådan period är just den, med hvilken vi här sysselsätta oss. Jag har sagt, att det är karaktäristiskt för densamma, att den långsamt gick från romantik till realism. Frågar man, hvilket af dessa båda element, som starkast gjorde sig gällande, kan svaret icke vara tvifvelaktigt. Denna tids människor uppburos och drefvos framåt af vilda, stolta drömmar.

Det ligger icke något underligt i denna omständighet. Ty den tid, i hvilken de lefde, och den, som gått närmast förut, var ju ett stort och mäktigt äfventyr. Hela världen, hela samhället förändrades synbart inför denna generations ögon. Revolutionen hade vändt upp och ned på samhällsordningen: napoleonskrigen voro en stor Iliad, drömmen af en man, som likt Alexander ville utsträcka sitt väldes gränser till den Indiska oceanen. Och hvilka öden genomlefde icke de, som kämpade vid hans sida! Det kunde hända, att de började som simpla soldater för att några år senare såsom generaler, marskalkar, konungar styra och befalla öfver folk och härskaror. Och dessa omhvälfningar slutade aldrig. Ständigt utbröto nya revolutioner. Än på en punkt, än på en annan af jordens yta försiggick något märkvärdigt.