Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/263

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

I.


Romaner är den yngsta och sist utbildade af alla litterära arter. Under många århundraden, under antiken såväl som under medeltiden, var den intet annat än en på prosa omskrifven versroman, hvars enda uppgift var att genom sina oändliga och omväxlande äfventyr utgöra ett tidsfördrif för den läsande. Under renässansen och sextonhundratalet ser man därpå, huru den långsamt förbereder sig på sin kommande roll. Rabelais’ och Cervantes romaner äro skrifna i direkt opposition mot den medeltida riddarediktens fantastiska och osammanhängande äfventyr. Herderomanen förbereder den psykologiska skildringen, hvilken visar sig under Ludvig XIV:s regering, liksom skälmromanen, hvilken samtidigt uppträder, förebådar den kommande sederomanen. Att en prosadikt blomstrar, är alltid ett säkert bevis på att folket läser. Ett nödvändigt villkor för att en rik prosalitteratur skulle kunna uppstå, var därför också boktryckerikonsten, hvilken gjorde böcker tillgängliga för en större allmänhet. Det var under decennierna närmast efter Gutenbergs uppfinning, som romanlitteraturen och folkskrifterna uppstodo öfverallt i Europa. Men det var först under sjuttonhundratalet, som af många olika skäl den nya konsten helt fick tillfälle att utveckla sina välgörande verkningar på samhället. Det var först då, som tidningen och tidskriften blefvo en nödvändighetsvara för folket. När en plåtslagare går upp på ett tak för att täcka detsamma, säger en engelsk skildrare från början af sjuttonhundratalet, medför han i fickan en tidning, på hvilken han läser under sin rast. Då började äfven den moderna romanen den utveckling, hvilken sedan oafbrutet fortgått och som visserligen ännu icke är afslutad. Det var just i England som Richardson och hans samtida lyckades skapa en roman, hvilken genom sina