Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/285

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
281
FREDRIKA BREMER

Ännu hade hon ingen tanke på att ägna sig åt författarskap, ännu mindre hade hon någon klar föreställning om att hon på denna väg kunde uträtta något praktiskt för sitt eget kön. Hennes enda afsikt hade varit att gifva en roande läsning åt de svenska hemmen. Men vid denna tid gjorde hon tvenne bekantskaper, hvilka hvar på sitt sätt skulle hjälpa henne att klargöra sin egen ståndpunkt.

Den första af dessa var en ung engelska, miss Frances Lewin, med hvilken hon sammanträffade vintern 1831 i stockholmssocieteten. Den unga engelskan tillhörde en framstående och frisinnad familj i Kent och hade redan tidigt tagit intryck af den benthamska nyttighetsläran, hvars grundsats kan sammanfattas i orden: den största möjliga lycka för det största möjliga antal; hennes religiösa åsikter sammanföllo närmast med de båda filosoferna James och Stuart Mills. För första gången mötte Fredrika här på sin väg århundradets friska lifspust, de idéströmningar, hvilka under de närmaste decennierna skulle omforma samhället. »Bekantskapen med denna fritt tänkande kvinna», säger hennes senaste biograf, »vidgade Fredrikas andliga, horisont och det omskapade hennes begrepp om kvinnlighet att se den intagande miss Lewin röra sig med samma naturliga lätthet på sällskapsglammets och på det allvarliga resonemangets område. Dittills hade hon i en sjuksköterskas kall sett sin enda utväg att kunna göra verklig nytta i lifvet; som författarinna kunde hon ju blott roa. Miss Lewin, som i England lärt känna Harriet Martineau och visste, huru hon tog sin uppgift, särskildt med afseende på sitt eget kön, förde henne nu på andra tankar.» Själf yttrar Fredrika Bremer om det inflytande, som miss Lewin utöfvade på henne: »Hon visade mig, att ju mera kunskaper jag kunde förvärfva, till ju mera klarhet och redighet jag kunde bringa mitt förstånd, desto större medel skulle jag få till att verka för människors nytta och till att själf blifva lycklig.» Däremot lyckades det icke den unga engelskan att gifva Fredrika Bremer sin egen deistiska uppfattning af religionsfrågorna. I stället skulle hon under de närmaste åren föras djupare in i den ortodoxa kristendomen.

Detta skedde genom rektorn vid Kristianstads elementarskola, Per Johan Böklin, med hvilken hon sammanträffade år 1832 under ett besök hos sin i Kristianstad gifta syster.