FÖRORD.
Det arbete, som härmed framlägges för allmänheten, går tillbaka till en serie föreläsningar, som jag vårterminen 1901 hållit i Uppsala. De föreligga emellertid här i delvis omarbetadt och utvidgadt skick, och skildringen har framförts till året 1879.
Det är nämligen till detta år, som man måste framskrida för att finna slutpunkten i den rörelse, hvilken börjar omkring 1830. Det skede i vår vitterhet, som här är tecknadt, föregås af romantiken och aflöses af naturalismen. Man kan just icke säga, att denna tids författare för närvarande åtnjuta någon synnerlig aktning hos publiken. De flesta af dem läsas icke längre, och de äro långt mera öfversedda och glömda än skalderna från seklets början. Nekas kan nu visserligen icke, att denna period i storhet och kraft, i rikedom och omväxling icke kan täfla med den svenska romantiken. Likvisst är det en i många afseenden intressant tid, rik på nya ansatser och uppslag, och den saknar ingalunda sina framstående personligheter. I mångt och mycket förbereder den omedelbart våra dagars Sverige, och mer än ett af de politiska eller litterära problem, som ännu sysselsätta oss, finna just sin förklaring i denna tids händelser.
Någon fullständig skildring af tiden har det icke varit min mening att här lämna. Lätt skulle det af många olika skäl icke heller hafva varit att göra det. Det sista skedet från 1848 till 1864 är till och med blott helt hastigt skisseradt.
