Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/318

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
314
ROMANEN

vilja mot allt samhälleligt, allt konventionellt, så långt, att han till och med, då han skildrade en indianskas äktenskap, ännu hvälfde i sina tankar, huru vigseln i detta fall borde anordnas. Friherrinnan Knorring däremot tillät gärna sina hjältinnor en svärmisk månskenskärlek, en otrogenhet i tankarne mot den äkta mannen, blott de icke bröto sitt äktenskap i det yttre. För henne var hufvudsaken att få svärma med sina hjältinnor och lifligt känna deras ljufva lidande; Almqvist ville däremot med manlig beslutsamhet rödja väg för en högre äktenskapsform.

Icke underligt att Det går an skulle slå ned som en bomb i hennes svärmerier. Här fanns samma fråga behandlad, som hon sysslat med, men huru helt annorlunda löst.

Det går an gjorde icke hennes uppfattning af frågan djupare: hon genomskådade aldrig problemet som Almqvist, men hon såg det därefter klarare och — klarare än någonsin valde hon sin ståndpunkt mot densamma.

Det första utslaget af Almqvists beryktade novell i hennes eget skriftställeri är skissen Så går det. Det är ett af de många svar, som Almqvists bok framkallade, ett skröpligt svar, som träffar intet. Det är också först i Torparen och hans omgifning, hennes mognaste arbete och i sitt slag ett mästerverk, som hon blir riktigt färdig med honom och hans upprörande åsikter.

Torparen är å ena sidan en folklifsskildring icke utan en tendentiös bakgrund; å andra sidan finnes i densamma inväfdt ett erotiskt motiv af samma art, som vi redan flera gånger träffat i hennes romaner.

Gunnar heter en dräng på en större herrgård. Det är en gladlynt och duktig pojke. Vid något tillfälle har han, fast eljest nykter, råkat få för mycket brännvin i hufvudet, och en äldre piga, Lena, som han annars afskyr, har då lyckats locka honom till sig. Någon tid därefter uppgifver hon sig vara hafvande. Gunnar, som i allo är en präktig karaktär och djupt religiös, anser det för sin plikt att äkta henne, så mycket mera som både prästen och patronen ligga åt honom.[1] Bröllopet står således och Gunnar får ett stort torp och många andra gåfvor af patronen. Öfverraskande hastigt nedkommer emellertid Lena med ett barn, och han

  1. Man kan göra denna anmärkning mot uppslaget, att Gunnar allför lätt går i fällan. Ingen svensk bonddräng, äfven om han är både plikttrogen och religiös, åtager sig dylika förbindelser utan att vara säker på att felet också är hans.