Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/341

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
337
C. A. WETTERBERGH


IX.


I början af sin författarebana begagnade Carl Anton Wetterbergh flere olika pseudonymer. Det är väl knappast en tillfällighet om Onkel Adam rätt snart blef den enda. Den passade i hvarje fall förträffligt till hela hans väsende och författareskap. Såsom Warburg säger i sin studie öfver honom, kom han till de svenska hemmen som en riktig idealisk onkel, alltid medförande en påse karameller, en rolig historia och ett vänligt mysande, men också en moralkaka, välbehöflig för de stora och små barnen.


Carl Anton Wetterbergh föddes den 6 juni 1804 i Jönköping. Fadern, dåvarande hofrättsfiskalen, sedermera hofrättsrådet Johan Wetterbergh, var en man för sig med sin egen syn på människorna och tingen. Han hade själf arbetat sig upp och på egen hand med sitt goda hufvud förvärfvat en icke ringa bildning. Han var en ifrig upplysningsfilosof, Voltairian och beundrare af Helvetius och de öfriga encyklopedisterna och för öfrigt en man af gammaldags svensk frisinthet, som också under Gustaf Adolfs skuggrädda regemente råkat i delo med tryckfrihetsförordningen. Med sina kolleger i hofrätten stod han icke på bästa fot — väl därför, att han haft motgångar på ämbetsmannabanan. Helst umgicks han med yngre litteratörer och disputerade därvid eldigt och envist. Gubben var själf skald och hade öfversatt Popes Essay on man, för hvilken han 1814 erhållit Sv. akademiens mindre guldmedalj. Man återfinner hos sonen åtskilliga af faderns karaktärsdrag, hans manliga oräddhet, hans frisinne såväl som hans litterära anlag och böjelser.

»Sonen, säger Onkel Adam i sin själfbiografi, »upp-

22. — Mortensen.