Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/388

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
384
EFTERROMANTIK

nått upp på scenen med en liten bagatell, ett versdrama i den traditionella stilen, Thorvaldsen i Rom. I början af sjuttiotalet skref han emellertid Mäster Olof, i hvilken redan de nya andarna husera, och i hans skildringar från studentlifvet, Från Fjerdingen och Svartbäcken, har man förebudet till hans senare berättelsemanér. 1879 utkom därpå Röda rummet, en bitande satir öfver hela det dåvarande samhället och af en dittills osedd djärfhet i verklighetsskildringen; icke minst var det liberalismen med sitt nu utblommade och tomma frasförråd, som fick sitta emellan. Därmed bryter naturalismen igenom i Sverige, som efter hela den föregående långsamt sig utvecklande liberalismen tecknar sig som en enda samlad svallvåg, hvilken störtar in öfver landet och öfversvämmar detsamma för att lika hastigt draga sig tillbaka och försvinna, sedan den på alla punkter reagerat mot romantiken. Hela rörelsen försiggår på ungefär tio år: Det är åttiotalets litteratur i Sverige, i hvilken just den realism, som man så länge drömt om, uppenbarade sig, men på ett sätt, som icke motsvarade allas förväntningar.


Därmed är den epok, hvars hufvudlinjer jag i det föregående sökt teckna, till ända. Om vi ännu en gång kasta en blick tillbaka på denna tid, visar den sig i allo som en öfvergångsperiod mellan tvenne skilda skeden. Själfva denna dess karaktär af brytningstid inser man kanske bäst, när man söker efter ett namn, som slående skulle kunna beteckna dess innehåll. Det står knappast att finna, och jag har helt enkelt nöjt mig med att såsom titel angifva rörelsens början och slutpunkt. I politiken utmärkes denna tid af en serie stridigheter mellan en ny samhällsklass, som efter freden och under gynnsamma ekonomiska villkor begär sin plats vid sidan om de öfriga stånden; och under denna strid bortsopas de sista spåren af det gamla enväldet och äfven de gamla stånden försvinna. Representationsreformens genomförande betecknar just slutpunkten på denna strid.

Ingalunda är tiden heller, som man ofta hör sägas, endast en efterklang från de stora skaldernas dagar. Tvärtom försiggår ett än hastigare, än långsammare framåtskridande, en förskjutning från romantik och abstrakt skönhetsideal till realism. Det mest afgörande steget tages där-