Sida:Jacobson Harald Hjärne 1922.djvu/12

Den här sidan har korrekturlästs

10

år senare i Svenska akademien skänkte ett vackert erkännande.

Den historiska undervisningen i Uppsala hade alltsedan Geijers avgång befunnit sig i ett interimstillstånd. F. F. Carlson, som blev Geijers efterträdare såsom historiarum professor, var under största delen av sin professorstid av statsrådsämbete, vetenskapligt författarskap och andra uppdrag hindrad att sköta platsen, och detsamma gäller om hans närmaste man och blivande efterträdare C. G. Malmström. Under Hjärnes studieår sköttes professuren mestadels av adjunkten S. F. Hammarstrand, som emellertid först många år senare blev ordinarie innehavare av densamma. Ingen av dessa torde kunna sägas i väsentlig grad ha påverkat Hjärne under studietiden. För en av dem, Carl Gustaf Malmström, kände dock Hjärne under hela hans liv lärjungens pietetsfulla tacksamhet och tillgivenhet, varom vittnar den vackra volym av historiska uppsatser, som Historiska seminariet tillägnade honom på hans 80-årsdag (1902), och vari Hjärne hyllar honom för »det manande föredöme han givit av sträng oväld, noggrann källprövning och outtröttlig forskning». Även åt Hammarstrands lärarverksamhet, som eljest blivit ganska olika bedömd, har Hjärne skänkt sitt erkännande, särskilt för det intresse han visade för det vetenskapliga forskningsarbete, som pågår utanför