Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
145

Knudsen. Han hade med all sin ihärdighet utarbetat denna första del af sin plan utan att tänka på annat. Först i det ögonblick, då han gick öfver kyrkgolfvet, och framför sig såg skymten af en myrtenkrans, en hvit slöja och några små kurriga lockar omkring en hvit nacke, först nu föreföll det honom som om han hade gått i en dröm, ur hvilken han icke kunde vakna.

Prästen predikade så länge öfver orden „I skolen varda ett kött,“ att de stackars brudtärnorna, som sutto med ansiktet åt församligen, slutligen icke viste hvart de skulle se. Men då Törres hörde att de två nu oåterkalleligen voro man hustru, spratt han till och såg på prästen, likasom om han hade velat ropa någonting, men det gick öfver, och alla kommo välbehållna till bröllopsgården.

Brudgummen hade uppfört sig mönstergilt i kyrkan, fastän han var mycket blek. Det var allmänna omdömet att han tog sig bra ut, fin och proper från topp till tå, i ny frack, små lackerade skor med rosetter, hög engelsk kravatt, och håret koafferadt enligt sista modet, likasom om hans hufvudskalle hade varit tunt öfverstruken med mörk oljefärg från hjässan framåt.

Men då han kom hem, måste han gå in och lägga sig på moderns säng, dit hon hämtade åt honom buljong med ägg. Under tiden tog unga frun emot lyckönskningarne.

Törres närmade sig icke. Han hade gått öfver till hotellet, där middagen skulle serveras, och hvarest han själf hade hjälpt Jessen med de storartade anordningarne. Så snart gästerna voro

Jakob. af Alexander L. Kielland19