men jag håller gerna fyra tusen pund, att en sådan resa, under sådana vilkor, är omöjlig att göra.
— Mycket möjlig, tvärtom, svarade mr Fogg.
— Nå, så gör den då!
— Rundt kring jorden på åttio dagar?
— Ja, det önskar jag just.
— När?
— Genast! Men jag säger er på förhand, att jag kommer att göra den på er bekostnad.
— Det der är ju galenskaper! sade Andrew Stuart, som började bli besvärad af sin medspelares envisa fasthållande vid hvad han sagt. Låtom oss fortsätta vårt spel.
— Vi få gifva om då, svarade Phileas Fogg, ty jag har fått för många kort.
Andrew Stuart tog korten med skälfvande hand, men plötsligt lade han dem från sig på bordet.
— Nåväl, mr Fogg, sade han, jag håller fyra tusen pund!...
— Min käre Stuart, sade Fallentin, lugna er, det är ju inte på allvar.
— När jag säger, att jag håller, svarade Andrew Stuart, så är det alltid allvarsamt menadt.
— Jag antager, sade mr Fogg och vände sig till de andra, jag har 20,000 pund deponerade hos Baring Brothers. Jag riskerar dem gerna.
— Tjugo tusen pund! utropade John Sullivan. Tjugo tusen pund, som ni kan förlora genom ett oförutsedt dröjsmål!
— Något oförutsedt finnes icke, förklarade Phileas Fogg helt torrt.
— Men, mr Fogg, denna tid af åttio dagar är ju beräknad blott såsom minimum af tid!
— Ett väl användt minimum är allt som behöfs.
