Sida:Juel Om Mantalspenningarne del 2.djvu/18

Den här sidan har korrekturlästs

48

säga bondqvarnar. Ofta gemensam egendom för byalag, såsom ofta ännu i dag husbehofsqvarnarne, nyttjades de skiftevis af egarne, och deras skötsel var ingens uteslutande sysselsättning; eller ock, om qvarnen tillhörde en, utläntes den mot vedergällning till grannarne. Derföre voro ock sqvaltorna egentligen tillhörigheter till något hemman, då deremot odelqvarnar oftast voro för sig bestående possessioner med ringa eller ingen tillhörande jord. Visserligen hände väl ofta nog i mera bebodda nejder att bonden fann större uträkning att sköta sin qvarn än sin jord, eller att fattigare personer, som icke egde jord,

upp-

    IX:s Förläningsbref för Gustaf Adolf, Gripsholm, d. 3 Dec. 1609, Hallenberg, a. st. I. del. sid. 29. Särdeles blef det fallet i anledning af 1625 års qvarntull, då nästan i alla Landskap Ståthållarne fingo befallning att upprätta nya odal- eller tullqvarnar. Huru den enskildes rätt dervid måste vika, synes af Peder Nilssons bref till Kammar-Rådet, Fahlun den 10 Mars 1626, deri, sedan han berättat om 3:ne nya qvarnhus’ byggnad, han tillägger: ”De som till strömmarne förmene sig hafva egendom, såsom ock de som hafva deras Sqvalteqvarnar strömmarne fulle, de äre mycket deremot;” nyligen hade de yttrat, att de skulle hos Kongl. Maj:t och Riks-Rådet söka förhindra byggnaden. Deras anslag borde ej hafva framgång, ”Förty det är så godt utstå denna första villan som den sista, efter som man ingen rigtighet har på qvarntullen förr än tullqvarnar blifva uppbyggde, och deras Sqvalter så fogligen och småningom afskaffade.” (Kammar-Collegii Archiv). Kammar-Rådet tänkte dock icke alldeles så, utan befallde Peder Nilsson andraga de klagandes ”tilltal” för Kongl. Maj:t och begära hans resolution derå; Kammar-Rådets bref den 27 Mars 1626. Jfr Gustaf Adolfs Ordinance för Kopparbergsmännen, Fahlun den 31 Mars 1627, §. 15, tryckt uti Kongl. Stadgar m. m. angående Justitien och Hushållningen vid Bergwerken och Bruken m. m. Stockholm 1736, sid. 67. — Frälsets rättigheter och magt torde isynnerhet hafva hindrat qvarnregalets stadgande; se t. ex. 1617 års Adliga Privilegier, §. 27, 28, tryckta hos Joh. Schmedeman, Stadgar m. m. ifrån år 1528 in till 1701 angående Justitie- och Executions-Ährender m. m. Stockholm 1706, sid. 179.