Kunde jag taga, och tvangs att äta och dricka och frodas,
Så att af dagar de bästa, jag haft, jag hade som fånge.
Derför fatta blott mod; en menniska är ju ock Turken,»
Sådant talade der den gamle soldaten, och alla
Hörde med undran hans ord, men den lätt försonade flickan
Gaf om aftonens fest anordning och lemnade stugan.
Skyndande kom hon på gården och följde den banade stigen,
Mödosamt letande väg bland hopade drifvor i mörkret;
Först då hon herrskapsbyggningen nalkades, höjande blicken,
Såg hon — och kunde ej tro sitt öga — en främmande anländ;
Än, med flämtande spann, stod hög kursläden vid trappan.
Full af förundran vek hon åt sidan och ville ej genast
Träda i salen, men gå köksvägen och först i de inre
Rummen ordna sin drägt, då hon såg salsdörren i skimmer
Sida:Julqvällen - tre sånger.djvu/50
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
