rene tagne woro, näml. slita den lös ifrån Product-Placatet, ses likwäl, ehuru dyrhet och klagan mer och mer öktes, detta steg, twifwelsutan genom Monopolisternas bearbetande wara hindradt. 1742 d. 29 Maji anbefaltes 18:dels nederlag af alla salt-laddningar; men oaktadt alt detta steg waran; ty hon war uti få händer och blef nöden så stor, at Kongl. Maj:t i Resolution på Allmogens Allmänna Beswär af den 10 September 1743 §. §. 55 och 56, måste widgå, at Allmogen råkat uti et utblottat tilstånd, (och därföre ej kunde hjelpas, utan något inbrott uti Product Placatet) och at dyrheten därpå onaturligen tiltagit, hwilket bör tagas för så mycket owedersäjeligare bewis til de fördärfweliga Monopolier, som i salt-handelen woro rådande, som Coursen denna tiden ännu ej hade så synnerligen hunnit fälla wår daler, och blanda den apparenta med den werkeliga dyrheten. Hwar Riks-Dag alt sedan, hafwa Kung och Ständer arbetat at hjelpa Handelen, bland annat äfwen genom Salt-Contoir och determinerat pris på saltet; men så förgäfwes, at Höglofl. Ridderskapet och Adelen wid sista Riks-Dag i Protocolls Utdrag af d. 24 April 1762, til de öfriga Respective Stånden förer en swår klagan: at de aflägsnare orter icke ens för sedlar och knapt för contant skilje-mynt57, kunnat få några marker salt, och at samma brist ökt sig, just i en tid då Ständer länge mödat sig den afwärja, och de hemmawarande med åtrå wäntat på Riksens Ständers kraftiga åtgärd härutinnan. Det war ock ömkeligt, at Riksens Höglofl. Ständer måste sluta en så lång Riks-Dag, utan at kunna hjelpa denna saken; emedan saltet, som om sommaren 1762 galt 30 dal. Tunnan, såldes wintren därpå til 50 dal. kopp:mt. i sjelfwa Stockholms Stad, och blef et wittne därpå, at hwarken Contracters eller Lagars ord, äro nog mägtige at tygla egennyttan, då hon på någondera sidan njuter betäckning af författningarna.
Sida:Källan til rikets wan-magt.pdf/11
Den här sidan har korrekturlästs
11
Hwad
B 2
