Hwad åter Spanmåls- och Victualie-Handelen beträffar, hade Product-Placatet därpå en lika bedröfwelig werkan, och hade den snart blifwit mången Swensk mans död, om ej Hans Kongl. Maj:t af Faderlig omwårdnad för sina undersåtare, sett sig nödsakad, at hwad spannemålen widkommer, under den 12 Februarii 1741, til Junii månads slut det samma uphäfwa, hwilken frihet under den 14:de April blef prolongerad til Augusti månads slut; men d. 10 Junii, uppå Secreta-Utskottets tilstyrkande, förlängd til samma års slut, och så widare för nödwändigheten af dessa warors införsel til nästkommande Junii månad, därifrån til slutet af året, ytterligare til Julii månad 1743, och ändteligen til Januarii månad 1747.
Det är eftertänkeligt, som Kongl. Maj:t under den 11 Junii 1746, uti sin warning för obilligt spanmålens stegrande anförer i detta ämne: näml. ”at spanmålen och mjölet, wid ankomsten til Stockholm, blifwit ganska oskäligen stegrat, så at priset därpå, de fattiga nödlidande til ganska stort förtryck, stigit til nästan dubbelt så mycket han kostat wintren förut i Finland, hwarifrån han war kommen; hwarigenom de fattiga föranlätos at sucka och beklaga sig.” De Handlande åtwarnas, at fälla prisen, i annor händelse lofwar Hans Kongl. Maj:t taga sådana utwägar, hwilka nog skola wara tilräcklige at hämma en fördärfwelig egennytta, och hjelpa dess trogna undersåtare ifrån et egenwilligt twång i denna Handelen.
Hwad mått Kongl. Maj:t ock i samma afsigt widtagit, ses dock, at de warit otilräckelige, så wäl at afhjelpa twånget som dyrheten. Ty året därpå föra ännu Riksens Ständer däröfwer en allmän klagan; och wända därföre uti Riksdags-Beslutet af d. 14 December 1747 §. 10. sin bekymmersamhet til Lands-Culturens uphjelpande, hwilken likwäl föga kunde uträtta, då de med force inrättade Ma-
