 |
En eller flera illustrationer borde infogas här. |
Människan är af Naturen så fatt, at hon behöfwer andras hjelp, och måste därföre samla sig i större eller mindre Samfund; men så snart det är skedt, blifwer det oförtöfwadt ansatt af fiender, dels utom, dels innom sig. Historien wittnar ock, at de utwärtes ej på långt när störtat så många Samhällen öfwerända, som de, hwilka dolt sig i med-borgares drägt; men det är underligt, hwarföre de fläste Stater, hafwa sina ögon upmärksamma på dem, som finnas utom Samfundet; men lämna ofta swärdet bart i deras händer, som äro innom det samma, då wi likwäl borde weta, at människan är lik sig sjelf hwaräst hon är, och har altid tilfälle at lättare skada under en Patriotisk kappa, än i en fiendes skapnad: under et falskt förtroende, än i fullt harnesk.
Fria Nationer hafwa wäl på slutet märkt detta; men sällan förr med tilbörlig upmärksamhet, än de kändt pilen i sitt bröst, bleknat bårt, hjärtat fått dödande sår, och friheten lutat til undergång.
