30
Konung JOHAN inskränkte år 1587 Norrlands utländska handel, at därigenom upmuntra Stockholms inwånare at bygga Sten-Hus; men nu när Staden är fullbygd med de präktigaste wåningar, och de särdeles wigtiga orsaker således uphördt, påstår man, at fides publica lider, om samma inskränkning skulle uphäfwas.
Grund-Orsaken til Ordinantien af år 1617, är handgripelig, hwad Norr-Bottens handel beträffar, nämligen, at sedan den Stålboviska freden slöts samma år, imellan Swerige och Ryssland, tänkte Konung GUSTAF ADOLPH sätta gränse-orterna i större rörelse och förswars-stånd, därigenom, at Kexholm och Nöteborg, som lågo ganska beqwämt til, at draga handelen åt sig från Safwolax och Carelen, gjordes til Stapel-Städer; men det är underligt, at nu när Ryssen äger dem och mera til, och Grannen suger märgen utur dessa Landskaper, wil man lika wäl, at wi i wåre handels-operationer skola följa samma plan. Det blifwer ju oemotsäjeligt, at ju mera handels-rörelsen dämmes åt Sinus Botnicus, ju mera drager den sig up åt Landet, och ju mera underhållas Lurendrägerier, och ju wissare kan Norrige och Ryssland rosa sin marknad.
I öfrigt bygger Stockholms Stad sina skäl på twänne så swiksama grunder, at den ena stöter omkull den andra. Man säger på ena sidan, at denna Stad wid en sådan friare handels-rörelse blifwer lidande, i det han sättes i mistning af victualier och nödiga trä-waror: på andra sidan påstår man, at de Städer, som finge Seglations-Friheten, ingen ting kunde winna därigenom.
Handelen liknar aldeles en ström: wattnet faller altid nederåt, och handelen drifwes af intet annat än winnings-lystnaden. Kunna icke de andre Städerne med större
