winst segla utomlands, än til Stockholm, så tycks Förbudet däremot wara lika onödigt, som at ställa wakt wid en älf, at han ej skal få löpa upföre, eller at bygga en kostsam damm i Norr-Ström, på det saltsjö-watnet ej skal storma in uti Mälaren och dränka Inbyggarena däromkring, och at bestyrka nödwändigheten däraf, anföra en ordentelig argumentation, af saltsjö-watnets myckenhet emot Mälarens.
Wi kalle wåra tider uplysta: de må så heta; men at man om ljusa dagen för hela Nation wil dölja sanningen, är nog dristigt. Man säger: Tjära och Bräder kunna aldrig med fördel exporteras utan Järn, och Järnet stannar qwar, om det icke får Bräder til stufning. Hwad tycker du min Läsare? Är det rimligt? I Norrige tilwerkas årligen wid pass 24000 Skep:d Stång-Järn, som faller denna Nation så dyrt, at det icke ens kan exporteras, utan måste alt i Norrige och de öfriga Kronan Dannemark tilhöriga Provincer, förbrukas, hwarföre äfwen alt utländskt Järn är til införsel förbudit, och likwäl utskeppas därifrån Bräder i större myckenhet, än ifrån Swerige, til de flästa Europeiska hamnar, utan minsta barlast af Järn. Twärt om utskeppas Järn från Petersburg til stor myckenhet, utan några bräder til stufning, och om jag ändteligen skal säga rent ut, så kunna goda Bräder aldrig brukas til stufning bland Järnet, utan at af Järnet blifwa stötta och skämda: man brukar därföre häldre kastwed därtil. Äro icke desse hemligheter sådane, at de i wåra uplysta tider äfwen måste komma för en dag?
Men jag märker det är för ömt, at röra på den strängen. Man ropar med en mun: det är ogrundadt. Jag swarar: må göra. Lät det wara omöjeligt, at trä-waror med fördel kunna utskeppas allena: lät det wara lika omöjeligt, at Stockholm med fördel kan afsätta Järnet, utan
