34
ligen genom handelen komme öfwer igen. Men om Norrbottningarne äfwen wore i öfwer-balance emot Stockholm, kunde de dock ej annat, än förlora, genom gränse-handel och lurendrägerier, hwilka i samma mån wäxa til Rikets skada, som handelen är trög omkring Norrbotten; ty då krafsade grannarne åt sig wår förmögenhet uti redbara stycken, och skummade gräddan af wår möda. Således blifwer det obewist ännu, om Norrbottningarne i wår nu warande ställning, winna uti Handels-Wågen antingen med Stockholm eller utlänningen. Men om det åter alt wore sant, följer dock däraf aldrig det som Auctoren wil sluta, näml. at näringarne ej stå under twång, eller sakna upmuntran.
Spanioren kommer som oftast med Silfwer-Flottan från America, och likwäl ligger hans jord i linda. Wi winne årligen uti Handels-Wågen med Ängland stora summor. År 1763 war Riket 19895,119 dal. K:mt i öfwer-balance; men mon wi icke därföre kunne wara hans Commissions-Handlare, eller mon däraf följa, at Swerige har mera frihet och upmuntran i Handel och Näringar?
Bland annat plägar äfwen emot en friare handel anföras wår brist på tjänliga och lönande exporter, at drifwa utländsk handel med. Et rätt magert skäl. Mon man fruktar, at de nya Stapel-Städer skulle segla lika wäl, fast de hwarken hade exporter, eller kunde winna utomlands något på frakter? eller hwarföre är man då prutsam i denna deras begäran, som dock i sig sjelf betyder nästan ingen ting? men lät oss likwäl tala alfwarsamt.
Mon det icke är rörelsen som ökar exporter? eller mon man först i några år skal samla exporter, och sedan först begära lof, at få exportera dem? Måste jag icke se ungefärligen, hwad nytta jag kan hafwa af mitt arbete, om
