4
Det war ömkeligt, at se Folkets Domare i Rom ligga i sin blod slagna, redliga män omringas af basare, och darten i sitt barns bröst wara enda medlet för en Fader at förswara dess kyskhet. Men det war försent at tygla et sjelfswåld, som man i början lämnat lösa tömmar. Ocker-Lagarnas missbruk stucko så stora egendomar uti wissas händer, at man på en gång kunde sätta up hela friheten på spel, och då måste hon förloras: det kunde sedan wara lika mycket hwem som fick hedern däraf.
Det war då mera ingen gåta hos de Romare, at stora ägodelar hos wissa personer woro äfwentyrliga för friheten; dock war ingen mera i stånd at gifwa egennyttan en släng, om han ej wille hafwa två tilbaka.
Hwar och en fri Stat, som ej tager noga och sorgfällig akt på denna inwärtes fienden, måste utan krig, pest och misswäxt-år så wisst falla öfwerända, som et urwerk måste stanna, då drif-fjädern brustit, om man aldrig så ofta satte pendelen i rörelse. Häraf kan man se, huru det är möjeligt, at den största nationela winst i handel och rörelse, kan, då den faller i få händer, wara Riket långt skadeligare, än då det genom krig förlorar en hel Province. Så kärt det altså är för en Nation, at bibehålla sin frihet, så upmärksam måste han ock wara på de rikedomar, som samlas på några wissa ställen. Det allmänna äger wäl ingen rättighet til Privatorum ägodelar, när de likmätigt Lagarna tilfallit dem; men deltager ock på andra sidan uti Fosterlandets fördärf, om det ej skyndsamt öpnar de dammar, som samlat skatter på några få ställen, och utarmat de andra.
Ju enfaldigare någon Nation fölgt naturen, ju förmögnare och talrikare har han blifwit, ju jämnare finnas rike-
