domarna utdelte och ju lyckligare är dess Regemente: twärt om, ju mera någon konstlat i handel och näringar, ju sämre och olyckligare Stat.
China, det rikaste Rike i hela werlden, är därpå et oemotsäjeligt bewis, där hafwa Städer inga privilegier, och ingen skilnad imellan Stads- och Landtmanna-Näring, därföre är hela Landet som en Stad och alla Städer som det härligaste Land. Där finnas inga Staquet eller Tullar, därföre har både Krona och undersåtare rikedom nog. Där är aldrig skilnad imellan Up- och Stapel-Städer, därföre är rörelsen jämn och lefwande: handtwerk äro där frie, därföre är Arbetaren i sin flit outtröttelig, och mångslögder gå sjelfwe i landsflyktighet, utan at af Lagar wisas dit: där är intet Product-Placat eller Förbud på sådana Fartyg, som icke föra egna waror, utan de se gärna, at någon wil hafwa den mödan, at afsätta deras producter; men därföre äro de mästare af Handelen och priset på egna waror stiger så mycket högre: där gifwes intet mynt, utan alt bytes Wara i Wara: Metaller wägas efter skrot och korn, därföre gifwes ingen Mynt-Fot eller Finance-Werk, som bråkat många Europeiska hjärnor, fast de hafwa gull och silfwer nog. Tänk om Swerige från 400 år tilbaka hade fått njuta en sådan frihet, så wore det, om icke et China, åtminstone et Holland, et Schweiz, et Ängelland eller annat dylikt. Hwaräst wore då de många disputer om Städernas Privilegier och Landt-Handel? Hwar wore då de många Tull-Ordningar och dryga Staqueter, de dyra Stapelstads-Quæstioner, Skrå-Ordningar, Product- och Retorsions-Placater, Mynt-Ordningar, Financer, Wäxel-Courser, med hundrade flera? Hwar wore då alla de Processer som af dem blifwit formerade: alla de Fiscaler som angifwit dem: alla de Advocater som drifwit dem: alla Domare som dömt dem, och ändteligen all den lön, mat och papper, som alla dessa consumerat därwid, som alt gått utur näringarna?
