förbjuder Kongl. Commerce-Collegium at förhasta sig. Hwad hände? Bemälte Collegium inkom, oaktadt alt detta, straxt året därpå med sitt betänkande, om wåra Fartygs tilräckelighet, fast Ständerne för et år tilbaka sågo dem ej förslå til 13:dels utförande af wåra waror och inskaffande af wåra behof, hwarpå Placatet utan uppehåll utfärdades.
Mån icke afsigten war af Borgare-Ståndet rätt uträknad? Tag dig möda at läsa dess betänkande i hela sin widd, som wid slutet finnes infördt, det lönar wäl mödan. Men hwem kunde befara något, då saken med sådan åtwarning, blef öfwerlämnad i så höga och rena händer? Städernas Fullmägtige märkte wäl, at det samma skulle bringa handelen innom få personer, och at man i synnerhet lurade på salt- och spanmåls-prisen; men det halp intet: vana sine viribus ira. Saken fick en stark förgyllning. Man sade: wi böre få saltet utur första handen, och hjelpa up wåra Rederier och Skepps-Byggnader.
Påfölgderne blefwo så enlige med författningen, som för wårt allmänna beklagelige; ty först stängdes Holländare och Ängelsmän på en gång utur farten til Swerige, om de ej wille nyttja sand och sten til barlast. Därigenom bragtes
2:do Holländaren och Ängelsman, at sälja sina waror dyrare, och få sin frakt genom dyrheten, efter de blefwo hindrade, at få den genom myckenheten betalt; ty saltet, som förut bruktes til barlast, tog mera ingen del uti frakterna; därföre stötte
3:tio Holländaren alla Swenska Fartyg, genom sitt Retorsions-Placat af år 1725, utur den profitabla frakthandelen på dess Colonier, hwilket andra Sjö-magter ägt li-
